Lovisas historia

Läs om Lovisas resa genom livet och tillfrisknandet. Hon har genomgått behandling för sex och kärleksberoende och beskriver de olika delarna i behandlingen- kartlägga sina mönster, vart kommer de ifrån, vad vill jag göra istället och hur ska jag kunna fortsätta vara i tillfrisknande. Lovisa är både sex och kärleksberoende . Tack fina Lovisa för att du vill dela med dig av din historia!

"Vem är jag? Hur ska jag berätta min historia? Vart börjar man och vad är väsentligt när det kommer till allt det här...

Jag ska försöka skriva exakt vad jag känner och tänker och inte försöka prestera något här.

Idag är jag 26 år och har kommit en bra bit på vägen med mig själv och min relation till sex och kärleksberoendet och även mycket annat som har fått mig att må dåligt. Jag sitter just nu på en strand i thailand och ska åka hem lite senare idag vilket känns både skönt men lite läskigt också. Jag har inte varit borta länge eller så men jag har en speciell relation till solen och att bli brun. Jag kan bli lite ”hög” av det och måste passa mig så jag inte agerar på min känslan att jag känner mig fräsch och snygg. Enda sen jag kan minnas har jag bryt mig om mitt utseende och hur andra ser på mig. Framförallt killar.

Men jag kanske ska försöka ta allt från början. Ni får ha överseende med att jag kanske hoppar lite fram och tillbaka i mitt liv här.

Jag är uppväxt i två familjer. Mina föräldrar separerade när jag var ca 1 år. Sedan bildade dem familjer på varsitt håll med fler barn och jag hoppade emellan från vecka till vecka oftast.

Min pappa är en aktiv alkoholist. Han dricker inte varje dag eller ofta men han har en cykel som sett hyfsat likadan ut genom min uppväxt. Men det är inte alltid när han druckit som det har varit som jobbigast utan det är mycket tid där emellan. När han inte druckit på ett tag och är irriterad. Att han ofta blev arg. Att humöret svängde och att alla i hemmet skulle anpassa sig efter honom och vilket humör han var på. Jag blev tidigt en kameleont när det kom till att inte försöka uppröra pappa eller vara i vägen. Detta spred sig vidare till i princip alla relationer runtomkring mig. Jag tog på mig olika roller i förhållande till de jag var med. Jag ville bara vara rätt och känna att jag hade en plats. Men det blev väldigt utmattande och osäkert att hela tiden behöva känna in alla andras känslor och behov och aldrig mina egna. Jag började tidigt få saker/beteenden som visade att jag inte mådde bra. Tyvärr var det ingen som såg detta. Jag var osäker bland andra barn då jag inte visste hur man kunde slappna av och bara leka. Det var svårare att läsa av andra barn än vuxna och jag hade svårt att passa in. Jag drog mig mer till vuxna då jag lärt mig läsa av dom. Jag fick tidigt ett beteende som jag idag vet heter dermatillomani som är att man lugnar sig/stress reducerar genom att pilla/bita sönder sin egen kropp. Jag kunde stå i timmar i badrummet/framför en spegel och bara riva/klämma sönder ansikte/rygg/bröst/armar. Det gav mig nått slags lugn och jag kunde stänga av allt oro. Jag fick också en osund relation till att gå på toaletten. Jag kissade hela tiden eller jag trodde hela tiden att jag var kissnödigt och så fort jag kände mig orolig eller stressad särskilt när vi skulle åka hemifrån så sprang jag och kissade exempelvis 3 gånger på 5 min innan vi skulle åka. När jag skulle sova så sprang jag upp och kissade flera gånger trots att det såklart inte kom något kiss. Jag hade tvångsbeteende som att jag var tvungen att säga långa ramsor till mina föräldrar när jag skulle säga godnatt och svarade dom inte med exakt samma ramsa och ord så kunde jag inte gå och lägga mig utan satt i trappan utan att dom visste det då jag inte vågade säga till.

Ja sen finns det mängder med situationer beteenden, händelser i min uppväxt som har varit en del i allt jag ska komma till men nu har jag i alla fall nämt hur allt började.

Redan på förskolan drogs jag till det andra könet och mådde väldigt bra när jag fick uppmärksamhet från pojkar varesig dom var snälla eller retades. Jag fantiserade tidigt om kärlek och pojkar. Jag blev kär tidigt och alla visste oftast om att jag var kär och i vem då jag inte kunde fokusera på så mycket annat. Ju äldre jag blev desto jobbigare blev det. Jag hade sånt sug efter kärlek. Jag kunde sitta och dagdrömma om ena killen i klassen efter den andra. Jag var så avundsjuk på dom flickorna som alltid hade pojkvän eller fick uppmärksamhet från dom. Jag spelade ofta på min ”dumhet” eller att jag var lite ”korkad” för att få någon slags uppmärksamhet. Hellre att killarna skämtade om mig än ingenting. Jag började tidigt skämta om mig själv för att vara ”rolig”. I högstadiet började allt dra igång på riktigt. Hela min tillvaro gick ut på att hitta någon som blev kär i mig. Men det var inte lätt och det gjorde så ont att ingen var kär i mig. Egentligen var det bristen av kärlek från min pappa och trygghet i mina familjer som saknades men jag försökte hitta ”det” i en kille istället. Allt som var jobbigt hemma kunde jag fly känslomässigt ifrån genom att fantisera om killar. Jag ville alltid se till att mina förutsättningar för att hitta någon som kunde älska mig var så höga som möjligt. Jag såg till att umgås i de gäng med dom tjejerna som fick uppmärksamhet från killar. Jag började röka cigaretter och dricka alkohol när jag var ca 14 år och insåg att det var en bra ingång till att få uppmärksamhet av killar. Då kunde jag vara ”cool” och följa med och röka bakom skolan eller sitta och dricka öl i skogen fast jag egentligen bara ville hitta någon som kunde bli kär i mig. När killarna började lägga märke till mig och jag fick ”pojkvänner” så var det lite som att det ändå inte var det jag hade hoppats på utan jag ville ha en större kick och känna spänningen i förälskelsen och det försvann väldigt fort. Jag blev av med oskulden som 16 åring och killen som jag varit tillsammans med då i en vecka sa sen att han älskade mig och jag tror att det satte sina spår i mig. Sex=kärlek?!

Jag klarade inte av att han var på landet en helg utan då var jag otrogen med hans vän. Han gjorde såklart slut då. Sen hade jag sex med väldigt många på väldigt kort tid fast jag egentligen bara ville vara älskad och få kärlek. Gymnasiet blev en plåga. Jag var olyckligt kär hela tiden. Men jag fick ofta dom jag var kär i för nån kväll eller så och hade sex med dem då jag trodde att sex skulle leda till att dom skulle älska mig. Jag tyckte egentligen inte om själva sexet och kunde inte njuta eller slappna av utan tänkte hela tiden på om jag var tillräckligt snygg, gjorde rätt och blev snabbt rädd och ledsen när jag blev osäker på vad dom kände för mig efter sexet. Jag kände mig oftast så tom och övergiven efteråt och klarade inte av den känslan utan började snabbt söka efter någon mer att kanske få kärlek ifrån. Jag drack mycket alkohol frän första gången jag provade. Jag drack mig ofta redlös/spydde/fick minnesluckor. Mina kvällar på fester/krogen var en jakt på kärlek men för att orka så drack jag mer och mer och blev ofta sist kvar, tappade bort mina vänner. Jag gick inte hem utan att hitta någon att gå hem och ha sex med då jag trodde det kunde leda till kärlek. Kroka med sex vet jag att det kallas idag. Jag var ofta besatt i specifika killarna som jag var ”olyckligt kär” i och försöka anpassa mig till hur det killen var eller hade för intressen. Jag hade senkoll på allt. Vilka tider det hade rast, fotbollsträningar, krogar de hängde på, hur många syskon dom hade...ja allt möjligt.

Även detta sätt att leva på var väldigt utmattande. Jag hittade tidigt till chatter och olika sociala medier som kunde hjälpa mig i chansen till att hitta någon. Jag kunde sitta uppe i nätter och chatta och skapa mig en fantasibild om dem killarna jag skrev med. Det var lätt att ta reda på saker om det killarna jag tyckte om på sociala medier så jag hade koll på hur jag skulle vara eller vad jag skulle fråga för frågor som passade ihop med deras intressenten. Allt för att chansen till att det skulle gilla mig skulle bli så stor som möjligt. Allt som de gillade, gillade även jag för den stunden. Alla killar som jag en gång varit olyckligt kär/besatt i har funnits kvar trots att besattheten gått över så har jag alltid mått dåligt när de träffat någon eller när jag ser någon bild på dem eller om jag ser dem på stan. Och många gånger har jag av någon anledning velat känna någonting trots att det gör ont så då han jag åkt förbi nått som påminner om dem eller en plats där dem kan befinna sig på så att jag kan känna hugget i bröstet. Jag har från mig uppväxt tappat möjligheten att känna mina egna känslor och istället för att vara helt tom och inte känna något alls så har jag hellre känt smärta.

För ca 1,5 år sedan brakade allt ihop. Jag var äntligen i en relation. Min första riktiga relation. Vi blev tillsammans väldigt fort och jag trodde att jag fick min dröm. Fantasin om drömkillen; blivande man; pappan till mina framtida barn. Jag var så hög på förhållandet med honom. Det var som att jag gick på droger. Vi köpte snabbt gemensamt boende och planerade framtiden och jag var i extas. Men jag kände att jag var tvungen att prestera för att passa in i hans liv och att jag skulle vara på ett visst sätt för att vara rätt. Högheten i förhållandet började avta efter ca 1 år och jag hade ingen ”drog” kvar och jag sprang inte längre på krogen och letade efter kärlek utan det var meningen att det skulle vara en trygg kärlek i min relation och vardag. Det var det men jag var inte van vid trygg kärlek. Jag behövde nyförälskelse, drama, extas...

Jag började känna att förhållandet inte gav mig den kicken som den gjorde i början och mina känslor av oro och stress kom ikapp mig och jag mådde sämre och sämre. Jag började gå på antidepressiva mediciner och gick sedan tidigare hos psykologer och försökte hitta sätt att må bra på. Men inget funkade. Jag började på ett nytt jobb och där var det rena ramma drömmen för en som som mig. Nästan bara män och män som jag drogs till. Det vill säga känslomässigt otillgängliga, upptagna med mera. Hela dagarna gick åt till att fantisera om dem och drömma om att något skulle hända. Jag ”glömde” helt bort att jag redan hade en fin pojkvän hemma. Jag höll mig i skinnet ett tag men när det var dags för konferens så kände jag mig maktlös för mitt sug för detta. Jag drack som vanligt för mycket alkohol och kontrollen släppte ännu mer. Jag var otrogen med en kollega under den helgen. Innan vi åkte dit hade jag fantiserat och drömt om en annan kollega men då jag inte fick hans uppmärksamhet så byte jag fokus och efter jag bytt så var jag besatt i den nya personen på en sekund och trots mitt dåliga samvete över vad jag gjort så var suget efter honom och hans kärlek starkare. 

Varje dag jag åkte hemifrån så var det som att jag fick en ny personlighet och jag ”glömde” att jag redan hade en relation. Dagarna gick ut på att vara på ett visst sätt, se så bra ut som möjligt och drömma om killen på jobbet. Men han tog snabbt avstånd vilket gjorde så ont. Jag behövde döva smärtan med något så jag började maniskt träna och kontrollera min kost och dokumentera min viktnedgång och delade det öppet och naket på sociala medier för att få beröm och uppmärksamhet och så kanske kollegan skulle vilja ha mig ju snyggare jag blev. Avståndet till min pojkvän blev större och större och jag var en fruktansvärd person att leva med. Jag var arg, självupptagen och elak. Var bara trött på min pojkvän och tyckte han var jobbig, i vägen. Jag höll ut i ett halvår utan att vara otrogen igen men efter sommarsemestern med honom så hade jag sån abstinens på mig gamla drog i form av sex=kärlek. Jag gick direkt ut på krogen, spanade in mitt ”byte”, drack massa alkohol och hamnade på efterfest med den här killen och där erbjöds kokain vilket jag aldrig haft en tanke på att prova men efter jag tog första linan så kunde jag inte sluta. Jag tog lina efter lina och var otrogen vilket inte gav mig den kick jag hoppats på. Dom två veckorna efter var jag otrogen med två personer till och då jag behövde dämpa ångesten över vad jag gjort och även fortsätta söka efter kicken jag förut fått av att killar som velat ha mig(ha sex med mig). Jag mådde fruktansvärd dåligt i allt det här då jag egentligen bara ville leva ett tryggt och fint liv tillsammans med min pojkvän men jag kunde inte fly från mig själv och mina beteenden från tidigare. Jag kunde inte finna ro i hans trygga famn. Inombords skrev jag. Jag kände mig aldrig lugn och trygg trots att jag hade skapat mycket runtomkring som ser ut som trygghet. Problemet var att jag inte kände trygghet på insidan. Jag visste inte vem jag var, vad jag tyckte om, vad jag känner för känslor, vad jag har för värderingar. Allt var bara kaos på insidan. Jag kunde inte stanna i det och min pojkvän var inte tillräcklig distraktion från mig själv. Jag behövde ta till nått mer utifrån för att stilla all min oro.

Men otroheten kom till slut fram vilket jag nästan blev lättat över då jag inte visste hur jag skulle kunna sluta och jag klarade inte av att lämna min pojkvän då jag älskade honom trots det jag gjorde. Min värld föll samman när han lämnade mig och jag visste inte vad jag skulle göra med mig själv. Jag visste sedan långt tillbaka att jag behövde hjälp men jag hittade aldrig rätt hjälp. Jag fick gå hos psykologer som pratade om min uppväxt och läkare som skrev ut medicin. Men tack och lov så stötte jag efter några månader på ordet kärleksberoende och hittade Agnes som hjälper kvinnor i sex och kärleksberoendet. Jag hörde av mig till henne direkt och bad om hjälp. Jag kände en sån lättnat över att äntligen hitta det som jag förstod var problemet till att jag levde som jag levde och mådde som jag mådde. Jag var sjukskriven för utmattning under den perioden och insåg efter 2 månader att jag inte kunde vara kvar på arbetsplatsen jag var på då eftersom den triggade mitt sex och kärleksberoende för mycket.

Jag började ta reda på hur mina beteenden i sex och kärleksberoendet sett ut för mig och började jobba för att ändra mina beteenden. Jag var ärlig trots att jag inte klarade av att hålla mig borta från min ”drog” sex(kärlek). Jag fick snabbt insikt om min destruktiva relation till alkohol kopplats till sex och kärleksberoende. Jag slutade dricka och höll mig borta från platser som triggade mig att agera ut(exempelvis ha sex). Men det var svårt. Sociala medier är som en medbrottsling i mitt beroende. Där kan jag lätt falla tillbaka i gamla tankar och beteenden då jag kan se expojkvän, killar i allmänhet och tidigare killar jag varit besatt i. Under nästan ett år valde jag att be om hjälp med sociala medier så min terapeut spärrade mig på alla sidor vilket var väldigt jobbigt samtidigt som jag inte hade någon kontroll över mig själv när det kom till så kallad stalking på sociala medier. Jag har även haft en förmåga att stalka i real life också. Tagit en omväg förbi exets jobb. Haft en bra anledning att åka förbi gamla jobbet eller gymmet där exet tränar. Jag hade alltid en ”bra” anledning till varför jag skulle till dessa platser. Jag kunde nästan intala mig själv detta också fast jag visste att det bara handlade om att råka få se dessa personer jag haft historia med och att de skulle se mig också och ”sakna mig/vilja ha mig”. Jag delade detta med min terapeut och dem andra i gruppterapin. Jag var alltid ärlig men jag var inte alltid ärlig om mina intensioner.

Sakta men säkert har jag skalat av mina beteenden och fått insikter i hur jag och mitt beroende fungerar och jag har blivit starkare och säkrare i mig själv. Jag har börjat att skala löken som min terapeut berättade för mig i början. Jag har tagit bort alkoholen, jag tog bort sociala medier, jag byte arbetsplats, jag omgav mig med de som har liknade problem och delar mina tankar känslor med dom så vi kan stötta varandra i rätt riktning.

Idag arbetar jag med barn vilket jag någonstans innerst inne vetat att jag borde göra och mår bra utav. Jag har bara vänner och relationer runtomkring mig där jag kan vara mig själv och våga utrycka mina behov. Jag går regelbundet på 12-stegsmöten för att fortsätta att vara nykter. Jag går på möten för medberoende och även för mitt sex och kärleksberoende. Jag måste underhålla alla delar i mig för går ett ben på pallen av så ramlar den."



0 visningar
New Beginning

Allhelgonagatan 8

118 58 Stockholm

Sverige

info@nb-sthlm.se

08-34 10 03

Telefontid: 

mån 13-14

ons 9-10

  • Black Facebook Icon

© 2018 by Agnes Novak