Skapa en äkta relation - ett äktenskap

Många lever i relationer. Färre lever i relationer som bär.

En äkta relation – ett äktenskap i ordets djupare mening – är inte ett romantiskt tillstånd, utan ett ömsesidigt åtagande. Ett tyst men tydligt beslut:

Jag är med dig – också när det är obekvämt, tråkigt, skavigt, sårbart och krävande.

Det är skillnaden mellan att ha en partner och att vara en partner.

I en äkta relation finns inte bara lust, utan ansvar. Inte bara känslor, utan riktning. Inte bara kärlek, utan lojalitet.

Den äkta relationen bygger på att två människor väljer varandra även de dagar då känslorna inte bär – därför att relationen är större än dagsformen.

Ärlighet

Att vara ärlig i en relation innebär inte att berätta allt för varandra. Du har rätt till ett privat rum. Du har rätt till hemligheter.

Det här är känsligt att prata om, men ställ dig själv frågan: vill du verkligen veta allt om din partners förflutna? Hur många hen har legat med? Vem som var ”bäst”? Om någon tidigare partner var snyggare än du?

Att låta bli att berätta är inte samma sak som att ljuga. Att säga ”jag vill inte gå in på detaljer om mitt förflutna” kan vara en fullt rimlig och ärlig gräns.

Om ärlighet riskerar att såra mer än den tillför – välj omtanke.Ibland kan en vit lögn faktiskt vara kärleksfull:”Du är den snyggaste och viktigaste jag varit med.”

Det man däremot inte ska vara oärlig med i en relation är sina känslor, behov och gränser.När otrohet uppstår har ofta just den här typen av oärlighet funnits där långt innan.

Respekt och acceptans

När det brister här märks det nästan alltid i hur man pratar med varandra.Elakheter, sarkasm, ironi, anklagande ”alltid” och ”aldrig” – det jag brukar kalla slarvig kommunikation.

Omtanke

Var go med varandra. Uppmärksamma varandra. Visa att ni bryr er.

Många säger:”Jag vet att min partner älskar mig.”Men att veta och att känna är två helt olika saker.

Vi behöver alla känna oss älskade – och vi gör det på olika sätt. För att slippa läsa alla böcker om kärleksspråk finns en genväg: Fråga din partner.

Hur vill du bli uppvaktad? När känner du dig älskad?

Det viktiga är inte hur du visar kärlek, utan hur den landar hos den andra.

Efter många år i samtal med par ser jag vissa mönster: många män känner sig älskade genom verbal bekräftelse på prestation och ansvar: Vad fint du gjort hemma, vilken fantastisk pappa du är, vad bra altanen blev.

Många kvinnor vill känna sig viktiga – sedda och prioriterade. Det kan handla om att någon minns hennes intressen, behov, viktiga datum. Att det märks att hon finns i partnerns tankar även när hon inte är där. Tulpaner från ICA kan därför ibland kännas tomma, medan en liten genomtänkt sak kan betyda allt.

Vi har inte förändrats särskilt mycket på 15 000 år. Innerst inne är vi fortfarande biologiska varelser. Att bära, föda och amma barn har historiskt varit förenat med livsfara. Kvinnan var sårbar – beroende av en partner som var pålitlig och åtagen. Därför sitter behovet av trygghet och bevis på engagemang djupt i nervsystemet.

Medföräldern behövde i sin tur känna sig betydelsefull, stark och behövd. Att fixa i "grottan" och att komma hem med mat var ett kärleksbevis.

Så nästa gång din partner tömmer diskmaskinen – säg tack. Bjud på det. Gå inte in i kampen om vems ansvar det ”egentligen” är.

Och skippa städregler som ingen annan kan leva upp till. Vill du ha det på ett specifikt sätt – gör det själv. Att ständigt känna att man gör fel när man försöker visa kärlek kan göra mer ont än du tror. En lycklig relation är viktigare än damm i hörnen eller på vilket sätt man fyller diskmaskinen.

Generositet

Var generösa mot varandra. Snåla inte.

Bjud varandra på egentid, drömmar utveckling åt ett eget håll – även när det blir lite krångligt. Att använda "vi växte isär" som en anledning till skilsmässa innebär bara egentligen att ni glömde växa ihop när den andre utvecklades individuellt som människa

Generositet är en investering i relationen.

Ojämvikt

En relation är nästan aldrig 50/50.Och det är ett orimligt ideal.

Livet går i perioder. Ibland orkar du 30 %, ibland 90 %. Nyckeln är att kunna vara ärlig med det:

”Älskling, just nu har jag bara 30 %. Kan du bära resten?”

Föräldraledighet, sjukdom, stress, sorg – allt detta innebär ojämvikt. Det måste få vara okej.

För det är inte jämn fördelning som bygger trygghet –det är viljan att bära varandra när det behövs.