Josephines avsked

Avslutningsuppgiften i mina grupper är att skriva ett avskedsbrev till de gamla strategier man använt för att döva och dämpa rädslan för övergivenhet och ensamhet.


Josephine har använt både alkohol, flirt och sex på ett tvångsmässigt sätt för att försöka dölja sår från en uppväxt med allvarlig behovsfrustration. Hon har upplevt övergivenhet och övergrepp tidigt i livet. Efter ett år i behandling blev det så dags för henne att gå vidare mot nya äventyr i livet.


Jag kom i kontakt med dig under mina tidiga barndomsår. Du var den som fanns där och vaggade mig mjukt i sängen om kvällarna när ingen annan gjorde det. Du vaggade även in mig i sagornas värld där det fanns prinsar som kom ridande på sina vita springare för att hämta just mig. Du fick mig att tro att även min saga skulle få ett lyckligt slut och att prinsen skulle finnas där jag sökte honom.


Och jag hittade honom i flera pojkar på förskolan. De var förvisso inte som i sagorna, utan mer utagerande och busiga. Men jag såg deras kronor och jag skrev om sagorna på kvällarna när jag låg i min säng. Jag gick ofta fram till fönstret för att vara beredd om prinsen skulle komma just den kvällen. Men lustigt nog verkade han än en gång glömt min adress. Du fortsatte att inge mig hopp och åren gick. Med dig var jag den djärva, söta, tuffa och självsäkra flickan.


När jag blev kär i killen i mellanstadiet var det för att han hade sagt att jag var söt till min kompis! Då var du tillbaka i mitt flickrum igen. Du tyckte jag skulle agera den här gången, så det gjorde jag. Jag frågade chans, skrev kärleksbrev men blev avvisad. Men du stod vid min sida och uppmuntrade mig att göra mer, så jag smög utanför hans fönster på kvällarna, och trots att det var uppenbart att han inte ville vara med mig så gav jag inte upp.


Några prinsar som honom dök upp och du var där varje gång och fick mig att behålla modet. Men när du inte var med mig kände jag mig liten, bortkommen och rädd. Jag uppträdde märkligt i pojkars närvaro om jag var intresserad och även avundsjuk på de tjejer som hade förmågan att förtrolla pojkarna med sitt varande eller utseende.


I andra situationer var jag precis så fri som jag ville vara, som du, vilket fick andra killar intresserade. Därför tänkte vi att dessa killar var bra att träna på. Jag gjorde mig söt, uppmärksam och lyhörd, och jag lyckades gång på gång. När de väl var intresserade drog jag mig undan och blev frånstötande istället. Jag gjorde några fina killar väldigt ledsna, men jag såg ju inga kronor och vita springare


Mina prinsar som fyllde mitt hål i hjärtat, var de som stack ut ur mängden. De utmanade och kunde därför ta vad de ville ha, för de brydde sig helt enkelt inte. Med dem runt sig kunde jag för en gångs skull känna mig bra. Jag hade hittat mitt syfte när jag blev vald av just dem. De prinsarna kunde erbjuda mig, spänning, magpirr och starka känsloutbyten, vilket var både förförande och förlösande om vartannat men också fyllt av ambivalens, svartsjuka och besvikelser. Passionen var belöningen för mitt tålamod, när jag återigen fick mig att känna mig utvald av dem. Med dem lyste jag som den stjärna jag ville vara. Jag kände mig hemma.


Du och jag var åtskilda många år med undantag för något enstaka besök. Men det var på hösten när min självkänsla var helt i botten, mina strategier var slut, jag var slut och bortvald av barnens pappa som du kom och knackade på. Vad jag inte visste var att din och min relation skulle bli mer kvarvarande och intensiv än tidigare.


Du bjöd mig på vin och visade mig nya nycklar till erkännande och erövringar men framförallt revansch. En ny värld öppnades för mig när vi skrollade sida upp och sida ner på alla nya plattformar som internet bjöd på. Bakom varje bild och presentation öppnades nya möjligheter för bekräftelse.

Du skakade på huvudet när jag blev avvisad och med en återigen stukad obefintlig självkänsla. Du tyckte att jag skulle erbjuda något som de inte kan tacka nej till och jag hade ju ändå min kropp kvar, så den fick det bli


Du räckte till mig ett glas vin och vi skålade. Och dejtandet gav utdelning och det kan jag tacka dig för. Vi skålade igen. Jag var på ett par år uppe i antal sexpartners som jag knappt kunde räkna längre, och du applåderade mig för att jag hittat något som jag var riktigt bra på. Dina besök blev långvariga. Men med all prestation utöver dejtandet, med barn, jobb en haltande ekonomi och ett hushåll att ta tag i, blev alkoholen ett nytt tillskott i vår nya treenighet. När alkoholen checkade ut från festen, anslöt du till fortsättningen av kvällen som kunde sluta varsomhelst.

Med er tog jag stora risker, med främlingar, med otrogna, eller missbrukare som jag erövrade eller som jag blev erövrad av. Några gånger visste jag inte i vilken säng jag vaknat i Men när jag hade vaknat hade du redan dragit från platsen. I ditt och alkoholens sällskap blev jag både förförd, förförande, älskad, besatt, misstänksam, ångestfylld, förnedrad eller sviken.


Det var när jag träffade honom, som jag med förtret insåg att jag inte kunde umgås med dig längre, även om jag hade behövt dig då. Han var en nykter alkoholist. De strategier för hur jag skulle vara för att bli älskad, glömde jag när du inte var där. Alkoholen och du var på annat håll. Så för att bli lysande i hans ögon var jag tvungen att vara lyhörd och anpassa mig. Men hur mycket jag än bjöd ut min kropp till honom, hur snygg jag än var, så var mina ansträngningar aldrig nog. Jag blev den jag alltid känt mig som. Liten och oälskad. Han höll i mig men bara på armlängdsavstånd vilket gjorde mitt begär större efter hans kärlek.


Så jag höll ut ett tag till, tills jag kunde slita mig ur hans grepp. Av dig fanns inte ett spår. De resurser jag använt var borta, och när jag tittade mig i spegeln visste jag inte längre vem jag var.


När jag kommit därifrån stod du plötsligt utanför min dörr, med alkoholen, hand i hand. Jag bjöd in er.


Jag tömde ut mina sista krafter på att välja ut en kille som blivit sviken av en tjej han var kär i. Hans kärlek skulle jag ha. Du jag och alkoholen pratade ihop oss och skred till verket. Han skulle välja mig med alla tillåtna medel. Han var inte viktigare än mitt uppdrag, och trots att jag föraktade delar av honom, skulle jag ge erbjuda något utöver det hon kunde erbjuda honom, och slutligen vinna dennes ovillkorliga kärlek tillbaka. Jag erbjöd presenter, uppvaktning, äventyr men framförallt sex. Detta kunde inte misslyckas, men det gjorde det.


Jag gav upp och insåg att jag inte orkade längre. I samma stund vändes spelet och jag fick det erkännande jag hade suktat efter. Men då var det för sent för prinskronan hade ramlat av hans huvud. I mig hade fröet av misstro mot dig gro sig starkare, och min egen inneboende längtan efter kärlek växte sig starkare. Jag kände för första gången av den tomhet som jag alltid försökt fylla med dig och alkoholen och insåg att jag var tvungen att göra upp er en gång för alla, och jag började med alkoholen. Med den vände du mig ryggen. Dina löften förvandlades till lögner, och jag ställde dig mot väggen. I vrede sa du till mig att jag kommer förbli ensam, övergiven och rädd utan dig, Jag förstod också då att vår relation aldrig varit villkorslös. Men jag har stått på mig även om du fortfarande skickar hotfulla ömsom lockande inbjudningar till umgänge.


Jag behöver möta mig själv på riktigt efter alla år, och behöver göra den resan med ett annat sällskap.

Du finns kvar i mitt hjärta.. Men dina egenskaper ska jag hitta på annat håll nu, i mig själv. Jag ska hitta lugnet, harmonin och kärleken till mig själv. Jag ska övervinna rädslan och vara snäll mot mig själv. Jag ska hitta tilliten till mig själv och min förmåga i Jag ska skriva min egen historia. Jag är på väg. Jag har öppnat ögonen och kärleken finns där man minst anar. Framförallt i mina barn, i mina nya systrar, i vänner, naturen, havet och i min högre kraft som hela tiden försökt överrösta dig. Nu ska jag låta den tala fritt, och jag ska lyssna., då jag känner att jag får vara precis den jag är med den. Och med den tycker jag om mig själv mer.


Jag ska med kärlek ta hand om min kropp och själ, och lyssna på vad den behöver. Men viktigast av allt är att jag ska ta fatt på den lilla tjejen i mig som blev lämnad med skammen.. Jag ska ta hand om henne nu och hålla henne i handen och älska henne för den hon är. Jag ska lyssna till henne, låta henne dansa och sjunga, busa och leka. Jag ska uppmuntra henne att våga misslyckas och försöka igen. Men även trösta henne och skydda henne i den famn som hon alltid saknat.

/Josephine



90 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla