Att skapa drama och bråk i en relation kan vara smärtsamt. Bråken kan leda till att man ständigt gör slut, flyr, försvinner, hotar etc. Om relationen tar slut kan känslan av att vara ensam, avvisad eller övergiven bli outhärdlig och man återupptar relationen igen.
Många kan ha svårt att förstå vad som triggar igång bråken. "Det kan vara vad som helst" är ett vanligt svar. En viktig del i det terapeutiska arbetet är att lära sig vilka triggers man har. Att skapa drama och bråk fyller någon funktion. Frågan är bara vilken?
Att vara en "bråkig" unge kan vara en effektiv strategi om man växer upp i en familj där ens behov tillgodoses lite då och då; där det saknas en förutsägbarhet hos föräldrarna. Kanske var det vid de tillfällena då man blev sedd. Oavsett om man blev positivt eller kritiskt bemött kan bråk och skrik då bli den strategi som användes när man var i extra behov av sina primära vårdgivare.
Så, när är man i extra behov av sin anknytningsperson? Exempelvis när vi känner oss ledsna (hjälplösa), hotade (rädda). Hot är ett stort begrepp. Vad är ett hot? Allt som gör oss rädda kort och gott. Jag blir extra lyhörd för det jag upplever som hotfullt om jag varit med om det på riktigt. Tänk att du stått och stekt pannkakor och det blir en eldsvåda. Du behöver fly från köket och brandkåren kommer. Kanske kommer du känna ett obehag av bara pannkakslukt i framtiden och du blir extra vaksam när det vankas pannkakor.
Vanligtvis är den här typen av kärleksberoende olyckliga i relationen och den påverkar deras hälsa - själsliga och känslomässiga välmående men de kan inte gå vidare. Även om deras partner slår dem och de är i fara. Rädslan för ensamhet styr. De är rädda för förändring. De vill inte såra eller överge sin partner.
De vill desperat gå vidare men kan inte möta deras rädsla för att ensamhet. Det är vanligt att de hittar en ”ersättare” eller "draghjälp" innan de kan släppa taget för att slippa ångesten och sorgen en separation innebär.
Mer om spel i relationer kan du läsa här
