Schematerapi vid relationsproblem – förstå och förändra dina relationsmönster

Varför hamnar jag alltid i samma relationsmönster? Varför blir jag så rädd när någon drar sig undan – eller varför får jag själv lust att fly när någon kommer nära?

Det finns ett märkligt fenomen i kärlekens värld.

Vi kan vara hur kloka som helst när det gäller andras relationer. Vi ser mönstren, förstår vad som händer och kan ibland ge alldeles utmärkta råd.

Sedan blir vi själva kära.

Och plötsligt verkar den där klokheten ha gått på semester.

Vi faller för någon som inte riktigt är tillgänglig. Vi börjar överanalysera ett sms. Vi blir orimligt upptagna av om någon svarar eller inte – och hur snabbt. Eller så gör vi tvärtom: någon tycker verkligen om oss, finns där och vill komma nära, och vi känner plötsligt att det är något som skaver.

Det är nog inte rätt person.

Kanske.

Men ibland är det inte personen det är fel på.

Ibland är det ett gammalt relationsmönster som har vaknat.

Och det är här schematerapi vid relationsproblem blir intressant.

Vad är schematerapi?

Schematerapi är en integrativ terapiform som utvecklats för att hjälpa människor att förstå och förändra djupa, återkommande mönster i hur de tänker, känner och agerar.

Schematerapi kan vara särskilt relevant vid långvariga relationsproblem och relationssvårigheter, eftersom mycket av vårt sätt att fungera tillsammans med andra bygger på erfarenheter vi har med oss sedan tidigare i livet.

En central tanke inom schematerapin är att vi tidigt utvecklar så kallade scheman.

Man kan tänka på ett schema som en känslomässig mall för hur vi ser på oss själva, andra människor och relationer.

De formas bland annat av hur våra grundläggande känslomässiga behov blev mötta under uppväxten.

Fick jag känna mig trygg?

Fick jag vara den jag var?

Fick jag ha behov?

Fick jag göra misstag?

Fanns det någon som lyssnade när jag var ledsen?

Kunde jag lita på att människor fanns kvar?

Om vissa behov inte blev tillräckligt mötta kan vi utveckla scheman som exempelvis handlar om övergivenhet, känslomässig försummelse, skam, underkastelse eller att behöva prestera för att vara värdefull.

Vi går sällan runt som vuxna och tänker:

"Jaha, idag aktiverades mitt övergivenhetsschema."

Det vore ju praktiskt.

I stället känns schemat som verkligheten.

Varför följer gamla relationsmönster med in i vuxna relationer?

Det vi har lärt oss om relationer tidigt i livet följer ofta med oss in i vuxenlivet.

Det betyder inte att vår barndom bestämmer vårt liv eller att våra föräldrar är "orsaken" till alla våra problem. Men våra tidiga erfarenheter kan påverka vad vi förväntar oss av andra människor och hur vi reagerar när vi känner oss hotade, avvisade eller övergivna.

Det är därför en vuxen människa kan reagera väldigt starkt på något som utifrån sett verkar ganska litet.

Ett meddelande som inte besvaras.

En partner som behöver en kväll för sig själv.

En förändrad ton.

En kritisk kommentar.

En känsla av att inte riktigt bli vald.

Det som händer i nuet kan väcka något mycket äldre.

Vi reagerar alltså inte bara på det som händer. Vi reagerar också på vad det som händer påminner oss om.

Det är en viktig nyckel till att förstå återkommande relationsproblem.

Övergivenhetsschema – när avstånd känns som ett hot

Ett vanligt schema som kan påverka nära relationer är övergivenhetsschemat.

Föreställ dig att din partner inte svarar på några timmar.

Den vuxna delen av hjärnan vet kanske att människor kan vara upptagna. De kan sitta i ett möte, köra bil, ha glömt mobilen eller helt enkelt leva sina liv.

Men känslomässigt händer något annat.

Varför svarar han inte?

Har jag gjort något?

Har han tröttnat?

Är det någon annan?

Och plötsligt har två timmar utan ett sms blivit en existentiell fråga.

Det intressanta är att reaktionen inte nödvändigtvis handlar om de två timmarna.

Den kan handla om alla de gånger tidigare i livet då närhet inte varit självklar. Alla gånger man väntat på någon som inte kom. Alla gånger man känt sig bortvald, bortglömd eller ensam med sina känslor.

Det som händer nu råkar trycka på en väldigt gammal knapp.

Schematerapi och anknytning – vad har det med relationer att göra?

När vi försöker förstå relationsproblem kommer vi ofta in på anknytning.

Anknytning handlar bland annat om hur våra tidiga relationer påverkar vår förmåga att skapa nära relationer senare i livet. Schematerapin ligger nära detta perspektiv men fokuserar också på vilka känslomässiga behov som inte blivit tillräckligt mötta och vilka strategier vi utvecklat för att hantera det.

Vi behöver känna oss trygga, sedda och accepterade.

Vi behöver få utveckla självständighet och kompetens, men också kunna vara nära andra.

Vi behöver kunna uttrycka våra känslor och behov utan att känna att vi måste skämmas för dem.

När sådana behov återkommande inte blir mötta kan olika scheman utvecklas.

Dessa scheman kan sedan påverka vilka människor vi dras till, hur vi tolkar det som händer i en relation och hur vi själva reagerar när vi känner oss sårbara.

Varför dras vi ibland till det som inte är bra för oss?

Det här är kanske en av de mer besvärliga insikterna.

Vi människor dras ofta till det som känns bekant.

Bekant är inte samma sak som bra.

Om kärlek tidigt i livet varit förknippad med osäkerhet, distans eller att behöva kämpa för någons uppmärksamhet kan en trygg relation faktiskt kännas lite… konstig.

Var är dramat?

Var är jakten?

Var är den där personen som man måste försöka vinna?

En person som är tydlig, varm och konsekvent kan i värsta fall kännas nästan lite för enkel.

Samtidigt kan den emotionellt otillgängliga personen väcka ett enormt intresse.

Varför vill han inte ha mig?

Där någonstans kan hjärnan svara:

Utmärkt fråga. Låt oss ägna de kommande sex månaderna åt att ta reda på det.

Det är lätt att förväxla intensitet med kärlek.

Men stark kemi är inte alltid ett tecken på att vi har hittat rätt person.

Ibland betyder den att vi har hittat något som känns väldigt bekant.

När vi fastnar i våra relationsmönster

När ett schema aktiveras försöker vi hantera det på något sätt.

En person som är rädd för att bli övergiven kanske blir väldigt närhetssökande. Behöver mycket bekräftelse. Vill prata om relationen. Vill veta vad den andra känner.

En annan gör precis tvärtom.

Jag behöver ingen.

Och så drar personen sig undan innan någon annan hinner göra det.

Det kan se ut som två helt olika personligheter.

Men ibland finns samma sårbarhet under båda.

Den ena försöker hålla kvar.

Den andra försöker slippa behöva bli kvarhållen.

Och så möts de.

Den ena jagar.

Den andra flyr.

Den ena tänker:

Varför vill du aldrig komma nära?

Den andra tänker:

Varför kan du aldrig ge mig lite luft?

Och båda känner sig ganska säkra på att problemet sitter hos den andre.

Det är så destruktiva relationsmönster kan uppstå och förstärkas.

Schemamodes – när olika delar av oss tar över

I schematerapi talar man också om schemamodes – olika känslomässiga tillstånd som kan aktiveras i olika situationer.

Vi kan till exempel hamna i ett sårbart barnläge.

Plötsligt känner vi oss små, rädda, ensamma eller oviktiga.

Vi kan också hamna i ett argt läge:

Nu får det vara nog. Jag tänker inte låta någon behandla mig så här.

Eller i en kritisk inre röst:

Du är alldeles för känslig.

Du borde ha förstått.

Ingen kommer att vilja vara med dig om du fortsätter så här.

Vi kan växla mellan dessa tillstånd ganska snabbt.

På morgonen kan vi vara vuxna, rationella och självständiga.

På kvällen kan ett uteblivet "god natt" få oss att känna som om hela relationen håller på att gå sönder.

Det är inte särskilt logiskt.

Men känslor är inte alltid särskilt intresserade av logik.

Hur kan schematerapi hjälpa vid relationsproblem?

Att förstå sina relationsmönster är en början, men det räcker sällan att bara förstå dem intellektuellt.

Det är lätt att säga:

"Jag har ett övergivenhetsschema. Jag måste sluta vara så rädd."

Om det vore så enkelt skulle relationsproblem vara betydligt lättare att lösa.

I schematerapi försöker man i stället förstå mönstret på djupet.

Vad är det som aktiverar mig?

Vad händer i kroppen?

Vilka tankar kommer?

Vad börjar jag göra?

Vad är jag rädd ska hända?

Och kanske framför allt:

Vilket behov försöker jag egentligen få mött?

När vi börjar förstå detta kan vi också skapa ett litet mellanrum mellan känslan och handlingen.

Jag kan känna mig övergiven utan att genast ringa tio gånger.

Jag kan känna mig avvisad utan att automatiskt tänka att jag är oönskad.

Jag kan bli arg utan att skicka det där meddelandet som jag kommer att ångra tjugo minuter senare.

Jag kan få lust att fly utan att omedelbart avsluta relationen.

Det betyder inte att vi ska trycka undan våra känslor.

Tvärtom.

Vi behöver lyssna på dem.

Men vi behöver inte låta dem fatta alla beslut.

Alla relationsproblem handlar inte om gamla sår

Det här är viktigt.

schematerapi innebär inte att vi ska psykologisera bort allt som händer i en relation.

Alla relationsproblem beror inte på våra scheman.

Ibland är faktiskt partnern opålitlig.

Ibland är någon känslomässigt otillgänglig.

Ibland blir vi dåligt behandlade.

Och ibland är relationen helt enkelt inte bra.

Schematerapi handlar därför inte om att lära sig tolerera sådant som borde förändras.

Det handlar om att kunna skilja mellan:

Det här händer faktiskt nu.

och:

Det här känns som något som hände då.

Den skillnaden kan vara enorm.

För om vi blandar ihop dem riskerar vi att reagera på dagens partner som om han vore alla människor som någonsin gjort oss illa.

Det blir ganska orättvist.

Både mot partnern och mot oss själva.

Kan relationsmönster förändras?

Ja.

Men oftast inte genom att vi bestämmer oss för att från och med måndag bli en trygg, balanserad och harmonisk människa.

Det hade varit bekvämt.

Men tyvärr fungerar vi inte riktigt så.

Förändring handlar snarare om att börja upptäcka våra mönster medan de händer.

Vi märker:

Nu blev jag rädd.

Nu försöker jag få honom att bevisa att han älskar mig.

Nu vill jag dra mig undan innan hon hinner såra mig.

Nu känner jag mig värdelös bara för att någon är besviken på mig.

Och där, precis där, finns en möjlighet.

Att göra något lite annorlunda.

Att skapa nya erfarenheter i relationer

Kanske är det också det finaste med förändringsarbete.

Att vi gradvis kan få nya erfarenheter.

Att upptäcka att någon kan vara arg på oss och ändå stanna.

Att vi kan säga nej utan att bli övergivna.

Att vi kan visa behov utan att vara svaga.

Att någon kan komma nära utan att vi förlorar oss själva.

Att en konflikt inte behöver betyda slutet.

Att kärlek faktiskt kan vara ganska odramatisk.

Och kanske är det den stora förändringen:

Att det som en gång kändes främmande börjar kännas tryggt.

Att vi inte längre behöver jaga det som gör ont bara för att det känns bekant.

Att vi kan börja välja relationer utifrån vad som faktiskt är gott för oss – inte bara utifrån vad som känns igen.

Det förflutna behöver inte skriva framtidens manus

Det förflutna går inte att göra ogjort.

Men vi kan börja förstå hur det lever vidare i oss.

Vi kan lära känna våra scheman, förstå våra relationsmönster och upptäcka vilka behov som ligger bakom våra starkaste reaktioner.

Och när vi gör det kan vi också börja välja annorlunda.

Inte för att vi plötsligt blir någon annan.

Utan för att vi inte längre behöver låta våra gamla sår hålla i ratten.

Schematerapi handlar i grunden inte om att bli perfekt på relationer.

Det handlar om att bli friare.

Friare att komma nära.

Friare att sätta gränser.

Friare att stanna när det är bra.

Och friare att gå när det inte är det.

För kanske är målet inte att aldrig mer hamna i gamla mönster.

Kanske är målet att känna igen dem lite tidigare.

Och nästa gång det gamla mönstret knackar på dörren kunna säga:

Jag vet vem du är. Men den här gången bestämmer inte du.

Om du känner igen dig i det här betyder det inte att det är något fel på dig. Det betyder snarare att du har utvecklat sätt att skydda dig som en gång haft en funktion – men som kanske inte längre hjälper dig på det sätt du behöver.

I terapi kan vi tillsammans utforska vad som händer när dina gamla scheman aktiveras, vilka behov som finns under dina reaktioner och hur du kan börja skapa nya sätt att vara i relation till både dig själv och andra.

Du behöver inte fortsätta gå runt samma gamla varv bara för att du har gjort det länge.

Ibland börjar förändringen med att förstå varför vi gör det vi gör.

Om du känner igen dig i texten och vill förstå dina egna relationsmönster bättre är du varmt välkommen att höra av dig.

Schematerapi: Sunt vuxenläge och tre barnlägen – hur olika känslor och beteendemönster påverkar oss och våra relationer.