Alexandras avsked

Alexandra har precis avslutat sin behandling här. Hennes avslutningsuppgift var att ta farväl av hennes gamla strategier. Vi kallar den "Hej då beroendet". Jag är så glad att hon ville dela den här. Tack Alex för att jag fick följa med på din resa och lycka till!

"Jag minns när jag lärde känna dig på dagis. Hur du och jag följde efter, letade och smög efter honom, han som alla andra tyckte var bråkig och stökig. Men vi, vi tyckte han var spännande. Minns hur jag hittade på ursäkter och anledningar att leka med honom och hur jag smet från fröknarna till avdelningen där han fanns för att få en glimt av honom. Jag minns hur det pirrade och fladdrade härligt i bröstet när han var i närheten, när jag tänkte på honom, hur jag på nätterna drömde och på dagarna fantiserade om att han skulle säga att han var kär i mig.


Jag minns Paradisbadet med min kusin. Hur hon undrade varför jag var så konstig när jag inte lyssnade på vad hon sa och hela tiden ville gå någon annanstans. Jag berättade aldrig för henne att jag följde efter tonårskillen med farligt låga badshorts, gjorde mitt bästa för att visa upp mig i min nya rosa bikini och hoppades på att han skulle lägga märke till mig. Fantiserade om hur han kysste mig.


Fritidspedagogen på mellanstadiet som fick bröstet att fladdra och flyga och hela kroppen att pirra. När de andra lekte på gården tog jag varje chans jag fick att sitta bredvid honom, och om det inte gick stod eller satt jag så jag fick titta på honom. Jag skrev kärlekslåtar och långa brev han aldrig fick läsa, klippte ut hans foto ur skolkatalogen så jag kunde drömma och fantisera innan jag somnade. Jag ristade in hans efternamn på skoltoaletterna och grät över att min kärlek inte var besvarad.


I sexan var det Miguel som gick i åttan. Jag letade upp hans adress och gick dit och smög för att få syn på honom efter skolan, lämnade anonyma kärleksbrev i hans brevlåda, kollade upp hans schema och smet från lektioner för att råka stå utanför hans klassrum när han gick ut. Letade upp hans nummer i telefonkatalogen och busringde för att få höra hans röst men var själv helt tyst. Alltihop för att han en av mina första dagar tittade upp och sa hej i skolkorridoren, sen var jag kär.


Du gav mig pirret och fladdret i bröstet, det som konkurrerade ut och dödade alla andra tankar och känslor. Du gav mig spänningen, drömmarna, längtan och hoppet om att en dag bli sedd, upptäckt, speciell och vald. Jag och pirret, jag och smärtan över att det aldrig hände, sen jag och fantasin om hur det en dag skulle hända.


Jag minns när du bytte skepnad och hur det gick till. Jag var 13 år när min 25 år äldre fantasiförälskelse den där sommaren plötsligt närmade sig och ville ha mig, förförde mig med djupa samtal, komplimanger, vin och långa kyssar. När hans kompis försökte tvinga sig på mig, klä av mig, ta på mig. Jag minns hur rädd jag var och jag minns hur speciell jag kände mig.

Så, sen lät vi oss förföras så jag fick känna mig speciell igen, vi letade upp och lärde oss förföra dom farliga och opålitliga och bar dom som troféer för att inte bli offer, för att aldrig mer behöva vara rädda igen.


Du och jag fick män att vissla på gatan och springa efter oss för ett telefonnummer. Med dig var jag lärarnas, kursledarnas, kollegornas, chefens och svärföräldrarnas favorit. Vänners pojkvänners fantasi och rummets centrum. Vi bländade världen och vaggade in människorna vi mötte i den i en falsk fasad av trygghet för att samla på deras hemligheter och knyta upp dom på vår hemliga trofétavla. Vi var bäst på jobbet, snyggast på festen, smartast på kursen, tryggast på mötet, skickligast på dansen och lysande på scenen. Vi behövde inte äta och sova som andra, vi närde oss på och glittrade av uppmärksamheten. Med dig har jag nästan alltid känt mig oövervinnelig.

Men det var inte alltid så. Jag minns när jag, Yvette och Anna gick ut en kväll. Anna som var så sanslöst vacker, och dessutom smart och rolig. Hon liksom strålade i sin skönhet och den kvällen lös hennes sken starkare än mitt. Jag sminkade mig extra länge, sträckte på mig, hade mina högsta klackar, sökte och lockade men hon hade ändå alla blickar och det tog aldrig slut. Jag kände mig så värdelös och osynlig att jag avbröt kvällen, gick hem och grät mig till sömns.

Du har gjort mig ensam. Förförelse var mitt syre och flirt lika naturligt som att andas och gång på gång har vänner smärtsamt lämnat för att skydda sina relationer. Jag har längtat efter barn, men du och jag har genomfört fyra aborter och hål av sorg för att vi stått där ensamma utan längtande pappor. För att inte bli utnyttjade och våldtagna har vi gjort våld på oss själva och låtit oss våldtas.


Du skulle hjälpa mig att hitta prinsen men varje gång du valt har han visat sig vara opålitlig, våldsam, frånvarande eller elak. Vi har ljugit, manipulerat, glömt och sårat dem vi älskar. För du och jag kom alltid först och utan dig trodde jag mig vara ingen.

Jag hade inte överlevt med dig styrande i mitt liv men jag hade heller inte överlevt utan ditt beskydd.


Din hunger var omättlig och den fortsatte växa. Varje gång jag bestämde mig för en man såg jag fler och fastän jag försökte svälta ut dig misslyckades jag. Pirret, spänningen, kicken och lugnet som infann sig i min kropp när jag fick känna mig utvald, speciell och åtrådd vann varje gång. Varje relation var för trång och varje gång jag kände mig ensam sökte jag tröst hos dig - en annan mans blick och en tredje mans famn. Jag var alltid otrogen, mig själv och andra, även när jag bestämt för att inte vara det.

Jag hade ljugit för min partner i ett år den där kvällen för mer än två år sedan när vi gick i parterapi och skulle sätta upp mål och principer för vår relation när skulden blev övermäktig och jag berättade om min otrohet. Han förstod att jag hade ett beroende innan jag gjorde det. Efter en hel natts utfrågning och erkännanden kunde även jag se en röd tråd. Jag såg, men var inte övertygad och jag sökte inte hjälp för min skull, men av rädsla för att bli lämnad. Det var först när jag hörde andras berättelser och såg mig själv i dom, kände att jag inte var ensam och att det fanns andra som jag – då kunde jag fatta beslutet om att bli fri.

Då får bo i mig, för du är en del av mig – men du kan inte längre styra mig. Jag ska dela min skam så att du aldrig mer äter upp mig och övertygar mig om att jag står utanför och är ensam utan dig. Jag kommer sätta gränser när jag behöver, vara färgstark där jag är trygg, visa och uttrycka min rädsla, min sorg, min ilska, min glädje och tacksamhet. Jag kommer ta plats, välja mina relationer med omsorg och värna om dom, fylla mitt liv med intimitet och nära vänner.


Återerövra sinnesfrid med yoga, meditation och självomsorg och hitta nya trygga uttryck för min kreativitet och för min sexualitet. Jag kommer ta hand om min rädda och osäkra tjej och låta henne bo i mitt hjärta där hon hör hemma. Jag kommer sjunga och dansa och leva och drömma för min skull och jag kommer fortsätta fylla min bucket-list med allt det där jag längtar men inte riktigt vågar. Jag kommer stå stadigt i mitt värde, värna min självständighet och ha tillit till min kompetens

Det var du och jag förr, nu är det jag och en kraft starkare än jag.




New Beginning

Allhelgonagatan 8

118 58 Stockholm

Sverige

info@nb-sthlm.se

08-34 10 03

Telefontid: 

mån 13-14

ons 9-10

  • Black Facebook Icon

© 2018 by Agnes Novak