Ett år efter #metoo fick jag ett samtal från public service som undrade om jag ville bidra till deras uppföljning av rörelsen och konsekvenserna. Jag fick frågan "har du märkt någon förändring kring männen som söker hjälp hos dig så här efter metoo".
Jag visste sedan gammalt att okunskapen kring beroende generellt och sex och kärleksberoende i synnerhet är stor men så här...
Jag förklarade lite fint att ingen av mina klienter, varken män eller kvinnor, kommer hit för att de har fel på sina värderingar. Tvärtom. De kommer för att de uppmärksammat att de går över sina egna värderingar fastän de inte vill.
När man upprepade gånger går över sina egna gränser och värderingar är det ett tecken på att beteendet har börjar styra över ditt liv; när vi börjar prioritera bort det som egentligen är viktigt för oss så som familj och nära relationer, självomsorg, jobb och hobbys; när vi går emot oskrivna regler som att vara med någon annans partner är det en signal om att det är dags att söka hjälp.
Otrohet innebär ofta en rad gränskollapser för de som är inblandade. Det innefattar lögner, svek , smusslande, ibland sk. "gas lighting" eller tokiggörande. Även om den man är otrogen med ofta gömmer sig bakom "jag är inte otrogen" brukar han/hon ofta drabbas av svåra samvetskval.
Till mig kommer (bland andra) de som har upprepade problem med otrohet eller att vara "den andra/e". De individerna vet mycket väl att detta går emot gängse sociala normer och deras egna värderingar.
För att kunna vara otrogen eller "den andre/a " krävs att man kan plocka bort sin medkänsla. Men det är en annan sak.
