Att börja dejta när man håller på att läka efter ett relationsmissbruk är för nästan alla mina klienter väldigt utmanande. För mig är det självklart att vara tillgänglig för mina klienter även efter att de avslutat behandling och "livet börjar hända".
Lite då dimper det ned ett mejl från någon som ska ut och prova vingarna... Frågeställningarna kan vara lite olika men här kommer några:
Jag kommer aldrig hitta någon utifrån det jag formulerat att jag vill ha.
Nej, förmodligen inte. Man kan inte få allt. Men om du gjorde ett grundligt arbete med att inventera vad det är du söker kommer det finnas utrymme för förhandling. Kanske hade du en önskan om att personen inte skulle ha barn sedan tidigare eftersom du vill ha barn. Har personen du träffat en önskan om fler barn? Är det barnet som är ett problem eller är det att det finns en annan förälder till barnet med i bilden? Om ja, vad har de för relation? Har de varit separerade länge? Är de vänner? Etc.
Jag var på en dejt och han/hon var supertrevlig men det sa inte klick
Så bra! Då tycker jag du ska gå på några till dejter för du ska inte ha några "klickpartners" Du är värd en "Woooow-vilken-människa-partner". Det är omöjligt att känna den känslan efter en första dejt. Att känna "den-människan-blir-jag-nyfiken-på" räcker gott.
Vågar jag bli kär?
JA! Men för att inte "balla ur" och bli kär i kärleken (börja knarka dopamin) - håll dig till din tidsplan*! Håll inte på och smsa flera gånger varje dag första månaden. Ni kan höras via telefonen ett par gånger i veckan och träffas en gång i veckan. Håll dejten kort i början, max två timmar. Det kommer hjälpa dig att behålla fotfästet.
*I terapin får du göra en tidsplan över de tre första månaderna i dejtingen. I den står när, hur och i vilken omfattning ni ska ses samt hur och om vad ni ska kommunicera med varandra.
Kan jag bli kär om jag nu hittar någon som på pappret verkar vara en bra människa?
Är du säker på att du varit kär och att det inte var besatthet? Har du tidiga anknytningstrauman är det ett autonomt nervsystem som aktiveras vid hotet om ensamhet (fastän hotet inte ens finns). Kortisolproduktionen (kroppens stresshormon) drar igång och oxytocin är dess antidot. Jakten på trygghet (oxytocin) får dig att bli besatt... är det den definitionen du har av kärlek? Kärlek ska vara livgivande, fylla dig med energi och glädje.
Jag har inte riktigt följt min plan....
Att bryta sina mönster är svårt. Om du åker till Ikea, går till hylla 18 fack 23 och tar en billybokhylla, åker hem och skruvar upp den enligt bruksanvisningen kommer det bli en billybokylla - inte en MIO-soffa... Vill du ha samma resultat som tidigare ska du göra precis som tidigare.
Jag känner mig superkärleksberoende. Jag oroar mig och klarar inte av att hon ska åka på en resa med sina vänner.
Ingen rök utan eld. Om du är triggad i ditt övergivenhetstrauma är din nya partner med största sannolikhet otillgänglig på något sätt. Frågan är hur och om den "otillgängligheten" är naturlig eller ej. Har ni bara dejtat i 1 månad är din osäkerhet där för att ni inte känner varandra än. Det "ska" kännas jobbigt att vara utan sin partner i början av en förälskelse. Du får bara hålla i dig, umgås med dina vänner och längta efter henne. RING INTE NER HENNE! Låt henne åka skidor. Har ni varit i hop ett år handlar det förmodligen på bristande intimitet i relationen. Att det redan finns ett avstånd mellan er redan innan fjällenresan.
Jag känner mig inte redo för det här
Jo då! Du kommer snava och det är okej. Det betyder inte att du är på ruta ett. Jag finns här och det är bara att boka en tid om du behöver :-)
/Agnes
Comments