top of page
Skribentens bildAgnes Novak

Anders story

Uppdaterat: 24 nov. 2019

Tacksamt har jag tagit emot Anders berättelse om hur det var, vad som hände och hur det är nu för honom som tillfrisknande från chemsexberoende


Jag är idag 31 år gammal och har börjat leva livet och förstått vad det innebär att just vara vuxen och att leva livet på livets villkor.

Tänkte börja berätta lite om min uppväxt.

Född som sladdbarn med tre äldre syskon som var utflugna redan när jag var liten. Jag har ofta känt mig som ett ensambarn i en medelsvensson familj med mat på bordet och tak över huvudet. På ytan en väldigt omtyckt familj med en mamma och pappa som är gifta med varandra. Redan som barn började jag läspa och stamma. Jag var otroligt rädd för allt; rädd för att ta kontakt med folk och blev ofta mobbad i skolan. Jag blev offret som var det lätta bytet då jag aldrig sa emot.

Min mor har jag alltid uppfattat må väldigt dåligt. Jag har i efterhand fått höra att jag var miraklet som räddade hennes liv vilket har gett mig många svar. Jag har väldigt tidiga minnen av att jag varit extremt orolig för min mamma och att jag måste finnas där för henne. Jag började tidigt hålla hemligheter för henne om mobbingen. Jag kände att det var min livsuppgift att hålla henne vid liv. Minns en gång när jag och mamma skulle till läkaren för att ta bort mollusker på mitt ben och jag fick bedövning men den började inte verka så läkaren skar i mig utan bedövning och jag höll mig från att skrika högt för jag inte ville göra henne orolig. Jag bad ofta mina lärare att inte berätta om mobbningen i skolan. Hon har varit väldigt invaderande mot mig och lät mig sällan göra saker själv utan gjorde allt åt mig. Mamma började även väldigt tidigt banta vilket gjorde att jag kände stor skamm över mat och åt mycket i smyg.

Min far jobbade mycket och var aldrig hemma. Jag fick sällan någon uppmärksamhet hemma. De gångerna jag försökte hoppa upp i hanns famn blev jag ofta avvisad och ibland åkte jag på en smäll om jag störde honom eller inte förstod honom när han försökte förklara läxor för mig. Jag blev inte den sonen han ville ha.

Jag började tidigt gömma mat, redan som 5 åring och isolerade mig på mitt rum. Där jag hade min fantasivärld med mina leksaker och önskade ofta att jag var en flicka. Jag fantiserade mycket om att mitt liv skulle vara bättre som flicka. Då skulle pojkar prata med mig och jag skulle kunna hänga med flickorna i klassen utan att skämmas.

När jag var 6 år kom jag på att jag var homosexuell. Jag hade en drömm om en klasskompis storebror och det väcktes otroligt mycket skamm i mig då. Jag kände att det skulle skada min mamma och göra pappa arg. Jag började tidigt trycka undan känslor och levde ut dem hemma på mitt rum. Jag levde redan då ett dubbelliv med många destruktiva lekar med mig själv och självskadebeteenden.

Mycket i familjesystemen handlade om fin yta, men problemet pratar vi inte om och jag kände mig instängd i ett fängelse.

Min mor och far har varit väldigt gränslösa på så sätt att sex aldrig har dolts och nakenhet har varit en del av hushållet. Pappa gick ofta ut naken och hämtade tidningen på morgonen. De hade sex på väldigt olägliga platser och jag minns alltid hur rädd jag var att jag skulle bryta ihop och gå sönder om jag hörde mer. Mycket ilska skapades som jag aldrig uttryckte.

När jag var 10 år upptäckte jag porr för första gången. Jag smög och upp på nätterna när mamma och pappa hade gått och lagt sig. Jag kunde sitta och titta i flera timmar: Kicken i det var helt otroligt och mina fantasier började bli väldigt grova. Jag kände ofta att det där var något jag ville göra då jag var väldigt blyg kände jag att om jag underkastar mig kommer jag bli älskad och det var även så det visades kärlek hemma.

När jag skulle börja 7:an hade jag vågat berätta för en kompis att jag gillade killar och det började ryktas i skolan. Jag blev utsatt för kränkningar, slag och dödshot i skolan som tillslut blev så jobbiga att jag kom ut för att få lugn och då kunde ingen skada mig längre.

På sommarlovet mellan 8:an och 9:an blir jag våldtagen av en man jag fått kontakt med på nätet. Jag berättade det för min mor och far efter påtryckningar från min syster. Jag hade hoppats nånstanns att jag skulle få känna mig viktig men det sopades under mattan. Från den stunden bestämde jag mig för att sluta lita på någon och köra mitt "race". Jag hade provat allkohol redan och känslan av att få vara full och gränslös var precis lika härlig som när jag tittade på porr för första gången.

Jag började skolka mycket. Jag åkte upp till en större stad för att ha sex med äldre män. Jag prostituerade mig och lät män skada mig när de hade sex med mig - jag hade ju lärt mig att det skulle göra ont att ha sex.

Porren var fortfarande viktig för mig för att få in nya idéer och fantasier. Jag gick ofta in i besatthet att jag skulle göra det bättre än tjejerna och killarna i filmerna.

När jag var 21 provade jag att röka gräs för första gången vilket inte gav mig så mycket, sen kom amfetaminet in i bilden och plötsligt öppnades sig en ny värd för mig där jag kunde klara av att ha sex på ett helt nytt sätt och jag kände starkt att det var något som kunde få mig att bli porrskådis vilket blev min dröm och stora livsmål men hade fortfarande väldigt dåligt samvete för min mor och att hennes son skulle bli porrskådis kunde jag inte leva med så levde ett stort dubbelliv i hemliga rum.

När jag var 24 brakade jag ihop på riktigt första gången och träffade min första riktiga pojkvän som blev mannen jag skulle vara med.

Det dröjde dock inte länge innan jag var otrogen- jag förnekade vilket resulterade i mer skamm och hemligheter. Det höll något år med mycket dramatik, hemligheter och pauser från min sida då jag längtade tillbaka till mina droger och mitt gammla liv.

Efter uppbrottet med mitt ex gick mitt liv sönder och jag började med tyngre droger och ett totalt gränslöst liv med ett accelererande missbruk på alla plan och det blev många besök på psyk och olika sjukhus men jag har alltid hållt skenet uppe och skött mitt jobb.

Det ena ledde till det andra och jag åkte iväg på en 3 veckor lång semester som min familj hade bönat att jag inte skulle åka iväg på då mitt hemliga liv hade börjat trådas upp för dem.

Jag åkte iväg och hade börjat ge upp, drogerna hade sluta fungera och ingen man kunde ge mig en kick längre. Allt var som ett stort svart hål i mig och kroppen hade gått sönder. Men den här gången var det något att annat som var trasigt - min själ.

Det kändes som att den var död. Jag hade gett upp och ville dö, sökta upp hiv positiva, tog överdoser, önskade att någon av männen skulle döda mig och den känslan kändes skön inuti mig.

Jag åkte hem efter 3 veckor. Min familj hotade med tvångsvård eller att jag kom hem.

Efter det började jag gå på en 12-stegsgemenskap för mitt drogberoende, men mitt sexberoende var fortfarande fullt aktivt. Det tog inte många dagar innan jag började kroka ut till män att jag ville vara deras slav igen och konsumerade stora mängder porr.

Efter ett tag fick jag gå till en beroendeterapeut då min familj ville att jag skulle in på ett behandlingshem.

Efter några samtal hamnade jag på en behandling för mitt beroende.

Efter den dagen började mitt tillfriskande från att då tro att jag inte ska ha sex på 6 veckor tills idag då det ser annorlunda ut.

Jag fick börja lära mig vilka beteenden som är ett utagerande för mig och att jag skulle behöva gå igenom en avhållsamhet som jag aldrig trodde att jag skulle klara men gjorde det och min självkänsla och självförtroende började bli bättre. Jag började se vart jag kommer ifrån och varför jag gjort som jag gjort; att det inte är konstigt att jag blev beroende genom mina trauman och hur jag upprepar trauma i mitt beroende. Det finns en liten person i mig som inte fick det han behövde som barn och jag behöver ge honom det han inte fick. Jag behövde lyssna på vad han säger och finnas för honom och bli min egna förälder till mig själv.

Mitt tillfrisknande har inte varit perfekt på långa vägar. Jag kände otrolig prestation att skriva detta men valt att ta bort den skammen och jag gör så gott jag kan.

Det jag kan se är att programmet och mina terapeuter har räddat mitt liv. Tacksamheten jag känner idag är helt otroligt.

Jag har påbörjat min drömm mot eget boende, studera till mitt drömjobb och en framtid där jag ska kunna ha 3 fina hundar.

/ Anders

115 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


bottom of page