Att vara ambivalent i sitt kärleksberoende skulle jag säga är det den vanligaste typen.
Det handlar om svårigheter med att både släppa in och släppa taget om.
Ofta ser jag att personer med detta beteende har erfarenheter av att ha blivit både invaderade och övergivna i olika grad vid olika tider i livet. Nedan kommer tre exempel för att förtydliga:
Karin beskriver sin roll i sin ursprungsfamilj som väldigt central. Att allt kretsade kring henne. Hon fick allt hon pekade på och upplevde hennes mamma som väldigt engagerad "Mamma fixade allt åt mig". Pappan lämnade familjen och bosatte sig utomlands när Karin var 8 år. Mamma jobbade väldigt mycket så Karin fick spendera mycket tid själv efter skolan. När mamman var närvarande var hon väldigt trött och Karin var ett stort stöd för henne. Hon tröstade mamma när hon var ledsen, sov ofta i hennes säng. Hon beskriver att hon var väldigt viktig i sin mammas liv. Detta är en form av känslomässigt invaderande.
Karin har alltså fått vissa behov tillgodosedda. Hon har samtidigt blivit invaderad av sin mamma känslomässigt och blivit övergiven av sin pappa. Erfarenheterna skapar ett relationsmönster som får henne att ha svårt att släppa in personer och känna tillit till män. Hon känner attraktion till män som uppvaktar henne intensivt och visar omsorg men när relationen börjar fördjupas känslomässigt lämnar hon den.
Emanuel är uppvuxen med pappa och mamma.
Han är från en mindre ort i mellersta Sverige. Familjen är frikyrklig med starka värderingar kring sex - det har man med någon man älskar helst inte innan äktenskap. Han dolde länge att han var gay då han visste att hans pappa inte skulle vara accepterande mot detta. Han beskriver sig som väldigt viktig för sin mamma som led av oro och ångest under hela uppväxten. När Emanuel var 15 år berättade han för sin familj om sin sexualitet. Det mottogs inte väl. Hans mamma blev ledsen och grät. Hon sökte tröst hos Emanuel som kände stark skam över att han orsakat lidande för sin mamma. Pappan tog avstånd och ville inte längre ha någon kontakt.
Emanuel tenderar att i vuxen ålder hitta kritiska partners som har något sorts affektivt problem som är bekant från hans relation med mamman. Han stannar kvar i relationerna trots att han inte är kär av rädsla för att partnern ska bli ledsen och trots att han blir utsatt för våld.